Hello Sweden, London calling

Nej, det är inte Eurovisionsschlagerfestivalfinaldags (vilket ord).
Det var en trevlig artikel om mig och min justering av levnadsbana. När jag ibland läser en artikel så undrar jag - Hur gick det sedan?.
För er som undrar tänkte jag då och då skriva några rader och berätta lite om hur jag har det och hur det går. Ja, ni som inte undrar kan åxå läsa :-)
Först vill jag bara säga att jag mår bättre än på mången god dag, Tack Rörlighet.
Hur är det då?
Colleget ligger i norra delen av Greater-London, alldeles innanför M25 som är en motorväg (ringlinje) runt London. Det tar ca 25 min med pendeln in till centrala London, (Liverpool Street Station).
Jag hyr ett rum i ett radhus tillsammans med 4 andra sadelmakarstudenter, o delar kök, badrum etc. Tänk att jag skulle flytta in i kollektiv vid 49år, hade jag ingen aaaning om för ett par år sedan. Mina kamrater förstår mig (o jag dem) bättre o bättre dag för dag (jo, där fick jag allt till det).
Har gångavstånd (20 min) till colleget. Det är skönt att gå en stund på morgonen till, o en stund på eftermiddagen hem.
Var det svårt att bryta upp?
Nja, det svåra var att komma till ett beslut. Jag hade fantastiskt bra hjälp av Rörlighet o speciellt Kathrine. Så när väl beslutet var fattat, så kändes det inte så svårt.
Var det jobbigt?
Ja, i början var det jobbigt. Nytt land, nya människor, nytt språk (jo, jag hade väl läst lite engelska i skolan som de flesta, men ändå), från en stad med 26 000 inv. (tror jag, rätta mig gärna om jag har fel) till en med 16 milj. inv. Att lämna det invanda, det jag kände till, var för mig ett stort steg. Ett nytt liv helt enkelt. Det tog kraft o energi. Men jag var ju inställd på detta, så jag såg till att inte tömma ut mina 'energi-reserver'.
Nu är/känns det ungefär som att leva i Sverige. Bortsett från att alla pratar 'utrikiska' o kör på 'fel sida' av vägen. Nåja, de flesta. Ibland händer det att någon kör på höger sida med olyckor o trafikstockningar som följd. Varför heter det förresten 'rush hour' (rusningstrafik) när trafiken står still?
Ångrar jag mig?
Nej, inte alls (i alla fall inte ännu). Snarare tvärrtom - Varför gjorde jag inte det här tidigare.
Men som sagt, man behöver hjälp i den situation jag var i.
Utbildningen har hittills överträffat alla mina förväntningar. Engelsmännen/kvinnorna är trevliga o lätta att få kontakt med (i alla fall de jag träffat hittills), jag förstår vad de säger o gör mig förstådd.
Skulle jag rekommendera andra att göra samma sak?
Nej. Jag rekommenderar ingen någonting. Det är helt beroende av vilken situation du är i, vad du vill med ditt liv, vilka förväntningar du har/möjligheter du ser osv.
Men om någon frågar mig om de ska våga ta steget, så svarar jag - Varför skulle du inte?
Lev väl o på snart återläsande.
Best Regards, Jörgen